Hoppa till innehållet
Svenska Platser

Kiimavaara Naturreservat

Kiimavaara är ett naturreservat i Pajala kommun på 10 km², bildat 2025.

Skyddsform
Naturreservat
Areal
10 km²
Bildat
2025
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Kommun
Pajala

Om Kiimavaara

Natursköna Kiimavaara ligger omkring 14 km sydost om byn Lainio. Området består dels av det tallskogsbeklädda berget Kiimavaara, ca 300 m ö h, dels av en myllrande mosaik av åsryggar, flackare skogsland, myrmarker, sjöar och tjärnar norr och söder om berget.
Hela området karaktäriseras av natur- och urskogsartad tallskog, bitvis med stort inslag av bukettformiga lövträd och även gran. Träden är olikåldriga och gamla naturvärdesträd med grov bark och platta kronor tronar här och där i området. På de gamla levande tallarna går det att hitta den rödlistade arten tallticka. Död och döende ved, som torrakor och liggande trädstammar finns av de olika trädslagen. Den döda veden är ett viktigt substrat för många arter och på tallågor går det till exempel att hitta de rödlistade arterna gräddporing och fläckporing.
Större delen av området är tydligt brandpräglat, och det finns gott om grova brandljudstallar med pansarbark. I området finns det inslag av gamla lövträd och på sälg är den rödlistade arten doftticka funnen. Det finns även flera signalarter som är knutna till lövträd och dessa är till exempel stor aspticka, bårdlav och skinnlav.
Naturreservatets mellersta del, vid de små tjärnarna, har brunnit för cirka 150-160 år sedan. Branden har där gett upphov till en tätstammig stavatallskog med gamla brandljudstallar som överståndare. Tillgången på död ved är relativt god och gäller i första hand tallågor.
I öster finns urskogspartier med fuktiga, örtrika gransumpskogar med gott om död ved i form av rötbrutna granlågor. Flera rödlistade arter som är knutna till granskogar med tydlig träd- och lågakontinuitet återfinns i området. Dessa är till exempel lappticka, gränsticka, ullticka och blodticka.
På åsryggarna runt sjöarna i väster finns många gamla grova tallöverståndare och döda tallar både som torrakor och lågor. Granen är ännu för ung för att hunnit börja bilda lågor i någon nämnvärd omfattning.
I främst centrala och västra delarna av naturreservatet finns det insprängt bestånd som avverkats i modern tid.
Muonio sameby har sina betesmarker bland annat i Kiimaavaara.

Beskrivningen kommer från Naturvårdsverkets naturvårdsregister.

Mer skyddad natur i närheten

  • Ruohojoki naturreservat, 36 hektar, ungefär 5,9 km bort
    Revidering av reservatsbeslut. Gränsen har justerats till Lantmäteriets inmätta gräns, syftet har förtydligats och reservatsföreskrifterna har moderniserats. Ingen direkt skärpning av …
  • Kurkkiorova naturreservat, 445 hektar, ungefär 6,9 km bort

Skyddad natur enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister. Avståndet är räknat till områdets ytterkant och är ungefärligt.

Källa: Naturvårdsverket, naturvårdsregistret. Kartan visar områdets mittpunkt, inte dess gräns.