Hoppa till innehållet
Svenska Platser

Svedjesjön Naturreservat

Svedjesjön är ett naturreservat i Östersund kommun på 178 hektar, bildat 2021.

Skyddsform
Naturreservat
Areal
178 hektar
Bildat
2021
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
Kommun
Östersund

Om Svedjesjön

Naturreservatet Svedjesjön ligger i Östersunds kommun, cirka fem kilometer öster om Orrviken och tio kilometer sydväst om Östersunds centrum. Området är omkring 178 hektar stort och består av Svedjesjön, som gett naturreservatet dess namn, kalkblekefält, rikkärr och kalkbarrskog och fuktig granskog.
Terrängen i området är flack och höjden över havet sträcker sig mellan omkring 375 meter vid Svedjesjöns utlopp i söder och 395 meter i den högsta delen i sydöst. Berggrunden består av kalkrik lerskiffer i form av Kogstaskiffer och Andersöskiffer. Jordarterna är lerig morän samt en del torv. Själva Svedjesjön har sedan 1975 varit ett fågelskyddsområde vilket nu ersätts med naturreservatets föreskrifter. Föreskrifterna medför bland annat att delar av området inte får beträdas under fåglarnas rast- och häckningstider.
Sjö och kalkblekefält
Svedjesjön utgörs av ett 85 hektar stort kalkblekefält (består av utfälld kalk) som i varierande grad är täkt av vatten. Det delvis exponerade och tidvis torrlagda blekefältet, som nu hyser mycket höga naturvärden, är ett resultat av en tidigare sjösänkning. Det är oklart när sjösänkningen gjordes och hur mycket vattennivån är sänkt, men blekefältets utbredning ger en tydlig indikation på en betydligt större sjö. När kalkblekefälten tidvis översvämmas är de omtyckta födosöksområden för vadarfåglar.Svedjesjön har sin tillrinning från Gilleråsbäcken, källdråg och en del diken. Utflödet i söder rinner via en bäck till Målängsån. Under våren finns gott om rastande fåglar och under sommaren pågår häckning. Många fåglar bygger sina reden på de under sommaren torra kalkblekefälten. Till fåglar som har skådats i området hör rödlistade arter som bläsand (Mareca penelope), brushane (Calidris pugnax), kricka (Anas crecca), rödspov (Limosa limosa), storspov (Numenius arquata) och tofsvipa (Vanellus vanellus), varav rödspov och storspov är stark hotade. I vattnet har kransalger som borststräfse (Chara aspera) och rödsträfse (C. tomentosa) påträffats. Vegetationen i kalkblekefält är sparsam och endast ett mindre antal arter klarar att växa i den höga kalkhalten, däribland den starkt hotade mossarten tegelbryum (Bryum wrightii) som påträffats i naturreservatet. I Sverige växer tegelbryum enbart på nästan vegetationsfria och exponerade kalkblekefält och fynd av arten finns för närvarande registrerade endast i Jämtlands län.
Rikkärr och Skog
Myrarna i området består av rikkärr med många kalkgynnade och kalkkrävande arter. Rikkärren utgörs främst av trädtäckta kärr med varierande fuktighet men inom området finns även en del öppna kärr som tidigare nyttjats för myrslåtter.
Skogen är fuktig granskog och kalkbarrskog med bitvis mycket höga naturvärden. Skogen är i huvudsak grandominerad (Picea abies) men bitvis dominerar tall (Pinus sylvestris). En del inslag av asp (Populus tremula), sälg (Salix caprea) och björk (Betula sp.) förekommer. Skog som växer i de fuktigaste delarna av rikkärren, främst nära blekefälten, övergår i sumpskog. Skogen utgörs av träd med blandade åldrar, med inslag av mycket gamla tallar och bitvis en hel del gamla granar och även en del gamla aspar. I skogen förekommer relativt gott om enbuskar (Juniperus communis) vilket indikerar att skogsmarken tidigare har använts för utmarkbete. Spridda brandljud på tallar och en del kolad tallvedved visar att området historiskt har påverkats av brand. I avsaknad av sentida bränder präglas dock skogen i nutid främst av intern beståndsdynamik, där gamla träd dör och faller och nya växer upp i luckorna som bildas.Förekomsten av liggande död ved i olika nedbrytningsstadier och grovlekar är bitvis riklig. Hotade arter som observerats och som indikerar att området har god kontinuitet av död ved är bland annat blackticka (Steccherinum collabens) och ostticka (Skeletocutis odora). På gammal sälg har bland annat doftticka (Haploporus odorus) påträffats. Kalkberoende arter som finbräken (Cystopteris montana) och taggfingersvamp (maria karstenii) har påträffats

Beskrivningen kommer från Naturvårdsverkets naturvårdsregister.

Mer skyddad natur i närheten

  • Rödmyrmyren naturreservat, 108 hektar, ungefär 870 m bort
  • Fillstabäcken naturreservat, 37 hektar, ungefär 3,7 km bort
  • Andersön naturreservat, 998 hektar, ungefär 5,1 km bort
  • Ändsjön naturreservat, 96 hektar, ungefär 8 km bort
  • Bye södra kalkbarrskog naturreservat, 9,5 hektar, ungefär 9 km bort
    Naturreservatet Bye södra kalkbarrskog ligger nära byn Bye i Östersunds kommun, cirka två och en halv kilometer sydväst om Marieby kyrka och knappt tio kilometer söder om Östersund. Naturreservatet …
  • Odensalakärret naturreservat, 3,2 hektar, ungefär 9,2 km bort
  • Bye kalkbarrskog naturreservat, 12 hektar, ungefär 9,2 km bort
    Bye kalkbarrskog, omfattar en areal på 12,2 hektar, ligger knappt 10 km sydsydost om Östersunds centrum vid byn Marieby och är beläget i en svag östsluttning 375 ¿ 400 meter över havet. Bergrunden …

Skyddad natur enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister. Avståndet är räknat till områdets ytterkant och är ungefärligt.

Källa: Naturvårdsverket, naturvårdsregistret. Kartan visar områdets mittpunkt, inte dess gräns.