Stårbatjvare Naturreservat
Stårbatjvare är ett naturreservat i Arjeplog kommun på 26 km², bildat 2022.
- Skyddsform
- Naturreservat
- Areal
- 26 km²
- Bildat
- 2022
- Förvaltare
- Länsstyrelsen i Norrbottens län
- Kommun
- Arjeplog
Om Stårbatjvare
Stårbatjvare är ett drygt 2600 hektar stort urskogsområde cirka 2 mil sydost om Arjeplog. Området består av tre lågfjäll, av vilka två når över skogsgränsen, med dalar emellan där urskogar, sjöar och våtmarker breder ut sig. Högst är Jilliebe Storbatjevárrie vars båda toppar är drygt 740 meter över havet och har gett området sitt namn. I norra delen ligger Guhtávárrie med en dramatisk rasbrant från den kala toppen ner mot dalen i söder. I södra delen av reservatet ligger Granträskberget som är ett flackare och helt skogbeklätt berg. Områdets lägsta punkt är sjön Guhtáluobbale på 495 meter över havet. Stårbatjvares storlek, storslagna topografi och högklassiga urskogar med mycket höga naturvärden ger området ett intryck av vildmark - och är på samma gång ett urgammalt samiskt kulturlandskap. Landskapet är oerhört naturskönt, tämligen lättvandrat samt lättillgängligt då det ligger endast 300 meter från väg 95 mellan Arvidsjaur och Arjeplog, med flera skogsbilvägar som ansluter till området från olika håll. Tillgängligheten i kombination med mycket höga naturvärden och storslagen topografi ger Stårbatjvare stor potential som besöksmål.
Huvuddelen av skogen utgörs av gammal lavbehängd granurskog med gott om multnande lågor och toppbrutna gammelgranar, ofta över 300 år gamla samt bitvis med inslag av grova gammeltallar, en del sannolikt uppemot 600 år gamla. Spår av bränder påträffas spritt i området, men den senaste inträffade för åtminstone 200¿250 år sedan och har inte dödat all skog utan det är gott om träd som överlevt och är betydligt äldre än den brandföryngrade skogen. Trots det märks skillnader mellan den nu gamla successionsskogen och den ännu äldre urskogen som inte brunnit, t.ex. beträffande mängden död ved och mängden hänglavar i träden. Skogen är tämligen välvuxen med tanke på höjdläget och tallarna är ofta grova och relativt högresta. Trots att skogarna överlag är orörda varierar alltså mängden död ved en hel del och är störst i de örtrika dråg som skonats i den senaste branden och övrig skog som inte brunnit på mycket länge. I norra och östra delen av området är skogen överlag gammal men ännu inte i fullt så sen succession att det blivit rikligt med död ved överallt.
Från Jilliebe Storbatjevárrie rinner bäckarna Storbatjejuhka norrut och Tjåhkkagaskajuhka söderut. Bäckarna viker av österut på var sin sida av berget och flyter ihop strax utanför reservatet. Dessa vattendrag är källflöden till Byskeälven som ingår i Natura 2000. Våtmarkerna i området är koncentrerade kring myrmosaiklandskapet runt Guhtáluobbale samt ett stråk med våtmarker söder om Jilliebe Storbatjevárrie, från Tjåhkkagaskajuhka ner till Björkholmsmyran. Våtmarkerna håller till större delen höga naturvärden enligt länsstyrelsens våtmarksinventeringar.
Förutom århundraden av renbete är påverkansgraden i området genomgående mycket låg och den absoluta merparten av skogen utgörs av rena urskogar utan spår av tidigare avverkningar. Bara i delar med mycket grova tallöverståndare har sparsam dimensionsavverkning ställvis skett för cirka 100 år sedan. I de talldominerade delarna av myrmosaiken är påverkan störst men överlag ändå bara svag till måttlig. I anslutning till ett privat fritidshus i det nordöstra hörnet av reservatet har ett visst uttag av ved och vindfällen gjorts men det är i begränsad omfattning och urskogsberoende arter påträffas fortfarande överallt. De för granurskogar typiska vedsvamparna såsom rosenticka, ostticka, taigaskinn, lappticka, harticka, gränsticka, violmussling och rynkskinn påträffas kontinuerligt. Bland de hotade lavarna finns till exempel liten sotlav (Cyphelium karelicum, VU) och överallt syns de karakteristiska hackmärkena från tretåig hackspett.
Naturreservatet är beläget inom Västra Kikkejaure samebys åretruntmarker. Området används som sommar-, höst- och vårbetesland, och är ett viktigt kalvningsområde under våren. Sydväst om Guhtájávvrie finns ett gammalt samiskt viste bestående av en kåta, ett härbre och ett rengärde.
Beskrivningen kommer från Naturvårdsverkets naturvårdsregister.
Mer skyddad natur i närheten
- Västra Stårbatjvare naturreservat, 21 hektar, ungefär 2,5 km bort
Se bifogat bildspel för kompletterande information om naturvärdena i området! Området domineras av urskogsartad granskog med en medelålder av ca 200 år. Området har föryngrats efter en brand, … - Stora Njakajaure naturreservat, 285 hektar, ungefär 2,7 km bort
Stora Njakajaure är beläget knappt 20 km sydost om Arjeplog. Reservatet ligger i ett flackt område i landskapet omgivet av berg och lågfjäll, och naturtyperna utgör en mosaikartad blandning av skog, … - Vallegielas naturreservat, 956 hektar, ungefär 4,2 km bort
- Granberget domänreservat naturreservat, 88 hektar, ungefär 4,2 km bort
- Fräkentjärnarna naturreservat, 414 hektar, ungefär 4,4 km bort
Fräkentjärnarna ligger i låglandet mellan flera stora berg söder om väg 95, ca 15 km från Arjeplog. Reservatet karakteriseras av ett omväxlande och mångsidigt skogs- och myrkomplex och ingår i ett … - Allejaure naturreservat, 229 hektar, ungefär 4,4 km bort
Strax väster om Silvervägen, nästan mitt emellan Arvidsjaur och Arjeplog ligger sjön Allejaure. Det föreslagna naturreservatet ligger på sjöns södra sida och omfattar även norra sluttningen av det … - Björknäs-Ládduoke naturreservat, 247 hektar, ungefär 5,4 km bort
Björknäs-Ládduoke ligger 25 km ost-sydost om Arjeplog i östra kanten av kommunen. Området är nära 250 ha med långsmal form som sträcker sig 4,5 km i nordväst-sydöstlig riktning längs dalbottnen. Hela … - Ranak naturreservat, 408 hektar, ungefär 5,6 km bort
Ranak utgörs av en urskogsrest på de övre delarna av bergen Lill-Ranak och Stor-Ranak, ca 15 km sydost om Arjeplog. I svackan mellan de två bergen finns ett stråk med våtmarker och ett par småsjöar …
Skyddad natur enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister. Avståndet är räknat till områdets ytterkant och är ungefärligt.
Källa: Naturvårdsverket, naturvårdsregistret. Kartan visar områdets mittpunkt, inte dess gräns.