Stor-Killer Naturreservat

Om Stor-Killer

OBS! Se även bifogat bildspel i VicNatur för kompletterande information!

Den höga naturvärdena i skogarna vid Vaksavare, norr om sjön Stor-Killer har varit kända under lång tid. Området uppmärksammades först av den ideella gruppen Steget Före i Jokkmokk och redovisades i Naturvårdsverkets rapport 4692-1997 ¿Indikatorarter för identifiering av naturskogar i Norrbotten¿. Området har därefter inventerats under SNUS-inventeringen 2003 och under 2010 gjordes även ett kompletterande fältbesök av länsstyrelsens ordinarie personal. Hela området ägs av SCA.

Skogarna i området domineras av produktiva barrblandskogar med stort inslag av löv. Området är brandpräglat och de flesta bestånd har kommit upp efter den senaste branden, som daterats till ca 1830-1840. Märkligt nog finner man ganska få gamla tallöverståndare med brandljud i området. Efter branden har visserligen ett begränsat uttag av brandskadad skog skett, men de fåtal stubbar som finns kan inte förklara avsaknaden av överståndare. Istället verkar det som att bristen på gamla tallöverståndare har mer naturliga orsaker. I hela området finns nämligen gott om gamla, grova och nästan helt övervuxna lågor efter gammeltallar som blåst omkull för mycket länge sedan. De flesta rotvältorna ligger fällda åt samma håll. Den sannolika förklaringen är därför att merparten av de gammeltallar som överlevde och friställdes i branden, senare har fällts i en större stormfällning.

Skogarna i området karaktäriseras av ovanligt hög produktivitet, speciellt med tanke på det västliga läget och även höjden över havet (400-450 m ö h). Bestånden är generellt förhållandevis virkesrika (ca 200-270 m3sk/ha), träden högresta och marktypen har ofta inslag av lågört. Högörttyp förekommer i anslutning till dråg och områden med rörligt markvatten.

Tillgången på död ved varierar naturligt som ett resultat av branden, men är generellt god. På granlågorna förekommer många arter som är knutna till naturskogar som t ex rosenticka, lappticka, rynkskinn, stjärntagging, doftskinn, granticka och grantickeporing. På tallågor har bl a dvärgbägarlav, fläckporing, gräddporing och gulporing noterats och på gammelgranar förekommer liten sotlav tillsammans med arter som gammelgranskål, knottrig blåslav och violettgrå tagellav. De flesta bestånd är mycket lövrika, där björken dominerar med stort inslag av sälg och i vissa delar även asp. Doftticka förekommer spritt på ett antal sälgar i området och lunglav har noterats på såväl sälg, asp som glasbjörk. I vissa delar av området, bl a närmast toppen av Vaksavare, förekommer även riktigt gammal urskogsartad granskog med enormt rik förekomst av hänglavar, främst garnlav.

Beskrivningen kommer från Naturvårdsverkets naturvårdsregister.

Mer skyddad natur i närheten

• Illok naturreservat, 155 hektar, ungefär 710 m bort
  Illok är ett typiskt moränbacklandskap, ett så kallat dödislandskap, där ett flertal småmyrar, tjärnar och sjöar ligger inbäddade i ett småkuperat ås- och backlandskap som isen lämnat efter sig. …
• Snipalandet naturreservat, 300 hektar, ungefär 770 m bort
  Fem kilometer öster om Kåbdalis ligger Snipalandet. Det är topografiskt intressant område. Ett kuperat och omväxlande dödisområde med små tjärar, myrar och skogbevuxna moränbackar med skog. Det …
• Kåbdalisvare naturreservat, 146 hektar, ungefär 2,2 km bort
  Kåbdalisvare, som ligger ca 2,5 km norr om byn Kåbdalis i Jokkmokks kommun är ett förhållandevis välkänt och välinventerat naturskogsområde. De höga naturvärdena i området uppmärksammades redan på …
• Tjaraivare naturreservat, 38 km², ungefär 7,2 km bort
  Tjaraivare är ett vidsträckt område fyra kilometer väster om Kåbdalis, och ansluter direkt till naturreservaten Udtja i väster och Kronogård i norr. Berget Tjaraivare (565 m.ö.h.) ligger i …
• Njakaurebäcken naturreservat, 55 hektar, ungefär 7,5 km bort
  Reservatet omfattar övre delen av Njakaurebäcken mellan Njakaure, Lastakjaure och Ladastjärnen. Bäcken är beläggen i en sänka och omges av tallskog, blandskog och myrar. Området har hög humiditet och …

Skyddad natur enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister. Avståndet är räknat till områdets ytterkant och är ungefärligt.