Iso Linkkavaara Naturreservat

Om Iso Linkkavaara

Reservatet Iso Linkkavaara utmärks av tre skogsklädda bergsryggar som sträcker sig parallellt i nord-sydlig riktning, där berget Iso Linkkavaara i väst är det största. Centralt i området vid berget Iso Linkkavaaras fot ligger sjön Linkkajärvi. Landskapet är kraftigt kuperat och i den låglänta delen mellan den mittersta och den östra bergsryggen finns en myr. Små bäckar korsar skogsmarken på flera ställen längs med bergssidorna. Berggrunden i området utgörs huvudsakligen av granit och morän är den dominerande jordarten. Bergsryggarna har delvis skarpa branter och marken är övervägande blockig till storblockig, i synnerhet i nordvästra delen av reservatet där stora ytor med rösberg finns. På bergsryggarnas höjder breder torra hällmarker ut sig. Reservatets yttergränser tangerar den högsta kustlinjen i nord och i öst. Iso Linkkavaara har på grund av sitt relativa höjdläge aldrig utgjort havsbotten, till skillnad från omgivande, mer låglänta områden exempelvis kring Linaälven (Linkkajoki) som rinner ett hundratal meter norr om reservatet. Ordet "linkka" är meänkieli och har bland annat betydelsen stenröse i bergssida. Iso Linkkavaara betyder Stora Linkkaberget, vilket är ett passande namn med tanke på de partier med stenrösen som kan ses på berget Iso Linkkavaaras sluttningar.

Markvegetationen i reservatet domineras av ris såsom kråkbär, lingon, blåbär och ljung. Spridda buskar av en växer i den mer ljusöppna tallskogen, och på hällar och torra höjdpartier dominerar ofta marklavar.

Skogarna i Iso Linkkavaara är till största del talldominerade och urskogsartade och hela området är tydligt präglat av återkommande bränder. Kolade stubbar och lågor av tall är kanske de mest framträdande tecknen på tidigare bränder. I reservatet finns även ett stort inslag av gamla tallar med skador av brand på stammen och kolad stamved. Levande tallar med spår av hela fem olika bränder förekommer, vilket är mycket ovanligt. Skogsstrukturen är huvudsakligen flerskiktad med ett stort inslag av tallar som har nått en ålder av uppemot 400 år.

De gamla tallarna och den döda tallveden i Iso Linkkavaaras skogar utgör livsmiljö för
bland annat vedsvampar och insekter, och födosöksspår efter spillkråka och andra
hackspettar kan ses i torrfuror och högstubbar. Reliktbock förekommer i området,
fläckvis med rikliga angrepp på levande, gamla tallar. Även tallticka ses sparsamt. I de
mer bördiga skogsområdena i östra delen av reservatet och i fuktiga områden vid bäckar
växer ullticka, rosenticka och rynkskinn på gamla granlågor. Liten sotlav har noterats på
gamla granar. Av intressanta och ovanliga insekter knutna till lövved som har påträffats
i reservatet kan kolsvart brunbagge och grön aspvedbock nämnas. Stor hjortticka och
den vackert gröna lunglaven ses ofta på aspar och sälgar.

Beskrivningen kommer från Naturvårdsverkets naturvårdsregister.

Mer skyddad natur i närheten

• Linkkarova naturreservat, 27 hektar, ungefär 1,7 km bort
  Revidering av reservatsbeslut. Gränsen har justerats till Lantmäteriets inmätta gräns, syftet har förtydligats och reservatsföreskrifterna har moderniserats. Ingen direkt skärpning av …
• Linalinkka naturreservat, 13 hektar, ungefär 2,7 km bort
  Revidering av reservatsbeslut. Gränsen har justerats till Lantmäteriets inmätta gräns, syftet har förtydligats och reservatsföreskrifterna har moderniserats. Ingen direkt skärpning av …
• Skröven naturreservat, 238 hektar, ungefär 6,8 km bort
  Skröven är ett sammanhängande skogsområde i Skrövåns dalgång, alldeles vid byn Skröven. Området utgör en av de stora, skogliga värdekärnorna i en värdetrakt (Skröven) som kännetecknas av …
• Särkivaara naturreservat, 257 hektar, ungefär 9,6 km bort
  Särkivaara ligger ca 1 mil från Gällivare kommuns sydöstra gräns, strax öster om E10:an. Området omfattar den övre delen av berget Yli Särkivaara och dess nord-, väst- och sydsluttningar. Skogen är …

Skyddad natur enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister. Avståndet är räknat till områdets ytterkant och är ungefärligt.